En helig vardag 2

Individualism

Jag drömmer om och arbetar för att vi skall få se ett nätverk av Livsnära smågrupper växa fram i vår församling. Här finns flera utmaningar men av de största är den utbredda individualismen som finns i vårt land och vår kultur. Individualism innebär att man utgår från individen och i hög grad prioriterar sig själv även om det sker på bekostnad av gruppen. I vårt land tar sig detta extrema uttryck där t om familjen ibaldn får stå tillbaka för mina val. Cirka hälten av alla äktenskap som ingår i Sverige slutar i skilsmässa. Individualismen innebär också att församlingen får stå tillbaka och t o m Gud får stå tillbaka p g a vår individualistiska hållning. Det vill säga individualismen har också kopplat ett grepp om kyrkan och hennes medlemmar. Jag tror att vi i våra kyrkor behöver analysera vilka konsekvenser den individulistiska livshållningen får, konkret.

Bibeln visar ju en livshållning och en livsstil där Jesus kommer först och sedan allt annat. det innebär att det inte alltid handlar om mig utan om honom, mitt i min vardag. Det behöver finnas stunder i min vardag då jag stannar upp inför honom där jag böjer mig i hans heliget, i hans närvaro. Då har jag skapat ett uttrymme för Kristus i mitt liv och min vardag har blivit  – heligare! 

Naturligt – övernaturligt

Om vi separerar naturligt och övernaturligt från varandra så blir Gud och Guds kraft något som förpassas till en andlig sfär som har väldigt lite med vårt vardagsliv att göra. Jag tror t o m att om vår tillvaro delar upp naturligt och övernaturligt så blir det svårare för oss att tro på Guds förmåga och vilja till under, tecken, och mirakler.Vi kanske inte skall prata så mycket om övernaturligt utan se att det gudomliga kan få bli en naturlig del av vårt vardagsliv. Detta är viktigt, det gudomliga blir en naturlig del av vart vardagsliv.

Vad kan förändra och förnya min vardag?

1. Ordet. Smörjelsen hör samman med Ordet. Ordet kan inte ersättas med något lättare, d v s det finns inget alternativ till Ordet.
2. Bönen. Samma sak går att säga om bönen, inget kan ersätta bönen.

Detta handlar om vår andliga andning och vår andliga föda, utan detta så dör vi. Ändå VET VI att så många kristna i vårt land har lagt Bibeln på hyllan!

Jag tror att vi behöver väckas upp inför, kanske den viktigaste insikten och uppenbarelsen som finns om Gud. Nämligen att Gud är helig! Att Gud är helig är orsak för oss att tillåta honom att bli helig i våra liv. att vår vardag blir helig, därför att Han är helig och han finns i våra liv, han finns och har utrymme i mitt liv, även under vardagen.

Om Gud är helig för dig, då blir din vardag helig.

En helig vardag 1

I en ekumenisk gemensam bönekväll satt jag bredvid min vän Kristofer som är präst inom Svenska Kyrkan och han ledde bönen. Så bad han ut orden; ”Herre, hjälp oss att göra vår vardag helig”. Hela mitt inre reagerade på dessa ord och de kändes som en profetisk nyckel till andligt genombrott. Jag noterade orden i min Ipad och följnade söndag blev mitt predikoämne just; ”En helig vardag”.

I Apg. 2:41-47 får vi en inblick i det vi skulle kunna kalla för urkyrkans vardagsliv. De första kristna, eller de första Messianska judarna levde ut den kristna gemenskapen på ett påtagligt sätt och deras vardag var genomsyrat av deras tro. de möttes varje dag i templet, de delade måltider och de t o m ägde allt gemensamt. Det vill säga, de såg till att ingen led brist, att ingen var hungrig. Men mer än så de delade den andliga gemenskapen, de bad tillsammans och mötte svårgiheter tillsammans. de gladdes tillsammans och vardagen präglades av att de hade mött Jesus.

Den kristna tron är inte en del eller ett moment av livet utan något som präglar och genomsyrar livet. Vår vardag blir helig när vi lever ut vår tro och gemenskap med Kristus. Att göra sitt vardagsliv mer heligt och jag skall förklara vad jag menar och vad jag tror att det bl a innebär.

1. Det gör det kristna livet mer genuint och äkta. Det handlar om det verkliga kristna livet.
2. Det är vägen till smörjelse och auktoritet, Guds förmåga genom oss och Guds närvaro i oss.
3. Det är vägen till att vinna människor för Gud. All evangelisation börjar med tillbedjan.

Det är genom heligheten som vi blir ljus i mörker, staden på berget och saltet i föruttnelsen. Dessutopm utmanar helighet också den konsumtionskristendom som jag menar håller svensk kristenhet i ett fast grepp.

Idag tror jag att vår livsstil hindrar oss från att leva ett heligt liv och att vinna människor. det är på grund av vår livsstil som det ibland finns för lite va födslokraft och smörjelse i våra församlingar.  

Att gå vidare från Alpha in i församlingsgemenskap!

Höglidenkyrkan har haft Alphakurser sedan 2002 och vi är idag Alphainspiratörer i vår region. Alpha är ett utav de bästa redskap jag arbetat med för att ge evangeliet till människor. Dock har vi märkt en påtaglig utmaning i att föra människor vidare från Alpha och ”Beta” (Vi arbetar med ett material från Australien som heter Lifetrax) och in i församlingsgemenskap. Steget från Alpha in till församlingen har visat vara stort.

Jag, vilket vi också har samtalat om i vår ledningsgrupp, umgås med tanken på att efter Alpha och eventuellt en Betakurs istället för att erbjuda fortsättningsgrupper i den befintliga och vid det här laget intakta gruppen, istället erbjuda församlingens Livsnära smågrupper. En ny grupp med delvis nya människor som vitaliserar den andliga resan och gör att man kanske kommer närmare församlingen och dess gemenskap.

Jag tror på Livsnära smågrupper och vi arbetar med att skapa sådana i Höglidenkyrkan. Dessa kan vara ett bra redskap att ge människor möjlighet att komma in i församlingen. Vad tror ni, Alpha och sedan församlingens Livsnära smågrupp?

Dop och medlemsskap

Detta är endast en reflektion i samtalet omkring dop och medlemsskap, inte ett helt och genomtänkt inlägg. Jag beställde Nils-Olov Nilssons bok ”Anden och vi har beslutat” och Owe Lindeskär skriver i förordet det jag redan tidigare hade hört honom undervisa angående dopet. Nämligen att dopsamtalet tenderar att endast handla om formen men lite mindre om innehållet.

Jag är övertygad Troendedöpare och ser inget annat i Nya Testamentet. däremot behöver vi på ett djupare plan och det sker just nu inom Pingströrelsen, fundera på medlemskapet som ett resultat av dopet. Jag har tidigare levt med en ganska pragmatisk syn på medlemsskapet efter dopet och inte tvekat att döpa människor som inte väljer medlemsskap som en följd av dopet. Erfarenhet och annat har gjprt att jag har ändrat mig i den frågan och trot att medlemsskapet behöver följa ett dop.

Däremot har jag mött människro som har varit övertygade om sitt barndop och som lever i det och inte kan tänka sig att ”döpa om sig” för att få tillhöra t ex en Pingstförsamling. Här tycker jag att Owes undervisning är mycket angelägen där han belyser dopets innehåll paraallellt med dess form. Owe skriver ”Man kan vara döpt med en biblisk form men aldrig få del avdess innehåll och det finns troende som döpts med en obiblisk form men upplevt dopets djupa innehåll.” Vi kan förytliga dopet, oavsett dopsyn, om vi inte ser lika mycket på innehållet som på formen. Frågan som är mer aktuell än någonsin är; kan vi välkomna personer som medlemmar som tror på och lever i sitt barndop? Varför skulle vi inte det, men vad blir konsekvensen om vi gör det? Owe tar också upp nattvarden och menar att när vi delar nattvarden med en broder eller syster som bekänner sig til barndopet så ger vi vårt godkännande till den personen som en kristen broder eller syster i Kristus. Men vi kan inte dela församlingsgemenskap!

När jag tagit upp detta och kanske ställt saker och ting på sin spets så har jag kallats pragmatisk. Men tror vi att Gud kommer att fråga oss, när vi kommer inför honom tillsammans med våra syskon från olika samfund och traditioner. Hur mycket vatten vi är döpt mer, blev vi nedsänkta eler begjutna? Är det inte i grunden hjärtat det handlar om?

Om du kommer till mig och Höglidenkyrkan och vill bli döpt så är det troendedopet vi tror på, predikar och tillhandahåller. Men hur gör vi med den pånyttfödde, Andefyllda och tungotalande ”barndöparen” som söker gemenskap i församlingen? För mig är svaret, välkommen! Men det är ju jag det!

Valborg på Höglidenkyrkan

Känner tacksamhet för den satsning vi gjorde på Höglidenkyrkan i samband med Valborgsfirandet. Ett arrangemang för Hudiksvalls invånare med familjerna i fokus. Först en barnbrasa, sedan en familjeshow i Höglidenkyrkan med uppvisning i Tricking, en blandning av akrobatik, dans och kampsport. Sedan konsert med Hedvig och Selma från Stockholm. Konfrencier var Helena Westberg som också lyfte in det kristna budskapet på ett positivt sätt. Sedan tändes stora brasan och flera hundra människor kom och njöt i den svala vårkvällen.
Jag tror att det är viktigt för en kristen församling att skapa tröskelsänkande arrangemang som kanske inte direkt är evangeliserande men som i allra högsta grad promotar evangelisation.

Helena lyfte fram 3 saker, mål som vi som kyrka har för denna typ av satsning:
1. Alla skall bli sedda, någon hälsar dem välkommen.
2. Alla skall känna glädje över att ha varit där.
3. Alla skall ha fått något av evangeliet, Jesus finns och lyssnar på oss.

Premiär

Så ger jag mig in i Bloggvärlden, som vanligt långt efter ”alla andra”. Jag kommer, i min egen takt, att blogga om teologi, ledarskap och kristna frågor men berör även andra samhällsfrågor. Kanske jag också kommer att skriva lite om den musikform som ligger mig varmast om hjärtat, Southern Gospel! Jag återkommer!